Studenten, part 2.
Kategori: Allmänt
Efter den trevliga frukosten drog vi vidare mot skolan i bilen. Vi hämtade upp Olle längs vägen och i samband med detta började jag och tjejerna bli lite blödiga. Faktiskt den enda tåren som kom, trodde jag skulle gråta mycket mer. Men var nog alldeles för glad för det.
I skolan umgicks vi med lärarna, tog bilder, åt kakor och kladdkaka samt taggade till rent allmänt. En timme innan utspringet samlades vi i vårt klassrum för sista gången, vi fick våra slutbetyg i kuvert samt tillbaka ett brev som vi skrev i tvåan till oss själva. Haha, det var minst sagt spännande att läsa.
När klockan började närma sig 13 kunde man se en hel del förväntansfullt folk nere på gården med plakat och blommor. I klassrummet var nu alla så glada och exalterade och vi dansade hellre än fint, sjöng med och kramades.
Sedan var det dags att pallra sig nedåt till utgången för att sedan springa ut. Herregud, sekunderna innan trodde jag att jag skulle dö typ av lycka. Det var så mycket känslor på en och samma gång. Ingen vågade/ville riktigt springa ut först så jag tog Carros hand i min ena och dulles i den andra och tog täten. Kommer inte riktigt ihåg allting så klart, bara att vi sprang ut först så jävla lyckliga med resterande klasskompisar hack i häl. Väl där ute stod nära och kära och lyssnade på vår knackiga sång "studentens lyckliga dar". Från min sida var det min familj, Mysan, Anton, Millis och mormor, Rebecca, Aaron och Erland som var där. Och efter mycket kramandes och glädje var det dags att gå in i skolan igen för att byta om till oömma kläder, flaket stod nämligen och väntade några meter bort.
Alla var så sjukt taggade vid det här laget och adrenalinet bara pumpade ikapp med allas leenden. Efter att ölen lastats på hoppade alla upp på flaket och ur högtalarna hördes dunkmusik blandat med svenska klassiker. Det hade inte ens gått tio sekunder av färden innan man var dyngblöt av öl, sååå härlig känsla. När man kom hem sen med stelnad öl i håret var det väl inte sååå lika härligt! Haha men den dagen fanns det verkligen inga bekymmer.
